Främmandesituationen – Anknytning hos barn

Främmandesituationen

På 1960-talet utvecklade forskaren Mary Ainsworth ett test för att identifiera de olika anknytningarna och “närhets-strategierna” hos små barn runt ett år. Testet kallas “främmandesituationen” och har upprepats av ett stort antal forskare i olika delar av världen. Namnet på testet kommer ifrån att barnet utsätts för en främmande miljö, lämnas ensam och lämnas tillsammans med en främmande vuxen. För barnet är allt det här “ledtrådar till fara”.

På 1960-talet utvecklade forskaren Mary Ainsworth ett test för att identifiera de olika anknytningarna och “närhets-strategierna” hos små barn runt ett år. Testet kallas “främmandesituationen” och har upprepats av ett stort antal forskare i olika delar av världen. Namnet på testet kommer ifrån att barnet utsätts för en främmande miljö, lämnas ensam och lämnas tillsammans med en främmande vuxen. För barnet är allt det här “ledtrådar till fara”.

Första steget i främmandesituationen är att att barnet får komma till ett nytt rum fullt med leksaker tillsammans med sin förälder (eller annan vårdnadshavare). I nästa steg lämnar föräldern rummet i ca tre minuter vid två tillfällen. Vid det ena tillfället är barnet tillsammans med en främmande barnskötare och vid det andra tillfället är barnet helt ensamt. Det som framförallt studeras i främmandesituationen är hur barnet beter sig när föräldern återvänder till rummet igen (Wennerberg, 2010).

Så reagerar barn i främmandesituationen

Källor
Wennerberg, Tor, Vi är våra relationer: om anknytning, trauma och dissociation, Stockholm, Natur & Kultur, 2010.